När O var riktigt liten införde J och jag egentid. Varje förälder fick en kväll i veckan att spendera fritt. Ville man träffa kompisar, shoppa, träna eller bara sitta och stirra i en vägg så fick man det utan att bli störd av övriga familjen.
Ikväll har jag en efterläntad egenkväll som idag tillbringas i Bromma blocks. Först sushimiddag för att sen slinka ner i en fåtölj med fika på espresso house. Jag har hunnit virka lite mer på min mössa (blir den nånsin klar…) och pratat med en god vän.
Men…hur kommer det sig att jag saknar O som mest när jag har bokat egentid? Samtidigt har jag inget dåligt samvete eftersom jag vet att de här stunderna behövs för att bara kunna vara Beata, inte fru/mamma/kollega. Och det är ett sätt att samla energi.
Här kommer några bilder från dagen.
